Orientering & idrottspress

Hej på er!

*Edit, jag skrev detta inlägget igår (torsdag), så därför står allting i "idag-form".

Idag har vi äntligen chekat av och klarat av en sak jag gått runt och varit nervös och känt press inför i en vecka ungefär. Nämligen orienteringsexeminationen. För mig är ämnet idrott viktigt och inte bara något jag gör lite halvdant för att idrottslärarna "tvingar mig", som vissa andra. Jag känner alltid att jag måste prestera bra då idrott är något jag är bra på, om man får säga det själv? Eller? ;)

Vi skickades iväg i det gråa ruskvädret som det var idag en och en med ungefär 2 minuters mellanrum så man inte ska kunna haka på klungan liksom, vilket jag tycker är bra. Redan efter första backen upp i skogen hade jag dragit på mig mjölksyra och flåsade något otroligt. 

Rundan var 3,6 km, så jag började redan där undrade hur jag skulle orka. Men jag brukar även springa mycket på vilja och envishet, att inte ge sig, inte börja gå - utan bara spring liksom.

Iallafall, jag sprang rundan utan problem och hittade precis vart jag skulle. Egentligen fattar jag inte vad det var jag var så nervös över? Jag har aldrig haft några problem med orientering, men då det gick väldigt bra förra året ville jag leva upp till det igen och göra ännu bättre den här gången. Allt gick som planerat och jag kom in på en tid jag är väldigt, väldigt nöjd med. Målet var ett A och det lyckades jag uppfylla med god marginal! Så den sista orienteringen för grundskolan avslutades på bästa sätt!

Jag har suttit och läst igenom det jag just skrivit ett antal gånger nu och ändrat om och tonat ner på skrytandet så gott som det går. Men det är klart man vill kunna skriva ut här när man är väldigt nöjd med något, och inte bara när saker inte går som man tänkt, och det blir skit och misslyckanden som annars tar över lite här på bloggen, tycker jag. ;)

Ha det bra hörni, hörs!